Förra
söndagen blev jag inbjuden till en utmaning över FB (Facebook). Det var en av
alla dessa underbara scrappare som inte kände för att sitta själv i
pysselhörnan så då bjöd hon helt sonika in ett gäng vänner och bekanta att
delta i ”En kväll – en utmaning” (där utmaningen var att vi mellan 17 – 22 den kvällen
skulle skapa något utifrån en skiss). Dessa vänner och bekanta bjöd i sin tur
in ytterligare vänner och bekanta så det hela slutade med att det var rätt
många som deltog i denna utmaning. Jag tillhör en av dessa bekantas bekanta som
blev inbjuden. Jag blev eld och lågor och ville definitivt vara med. Tyvärr blev
det inte så av en hel del olika anledningar: jag såg det försent och skulle
dessutom köra sonen S till det läger där han skulle delta i några dagar, vilket
tog längre tid än beräknat, är två av anledningarna. Dessutom hade jag inget
inspirerande foto till en LO och något annat var jag inte sugen på just då. Alltså
blev det tyvärr inget av den utmaningen för min del. Snyft ;,(
Det dröjde
dock ingen lång stund efter att den första utmaningen var avslutad, kl. 22, innan
nästa inbjudan dök upp på FB. Den skulle gå av stapeln nästkommande söndag,
alltså igår, och då skulle det bli en liftutmaning med samma tävlingsregler som
tidigare. Jag blev jätteglad och bestämde mig för att den här gången ska jag
vara med vad som än händer. Väntan, och förväntan, på vad vi skulle lifta var
oliiiiidliiiig. Familjen förvarnades om att på söndagen kommer jag vara
upptagen från kl. 17 och vill inte bli störd över huvud taget. Det blev en hel
del knorrande och gnäll om att det skulle bli mitt i maten ju och allt vad de
nu gnällde om. Men jag gav mig inte och middagen fixade jag till innan så då
fanns det ju inget mer att klaga på :D
Så blev
det då äntligen söndag kl. 17 och utmaningen tog sin början. Bilden på den LO
man skulle lifta lades ut och vi satte alla igång att skapa av hjärtans lust. Jag
hade redan tidigare under dagen fixat fram ett foto på en humla (som dock syns lite dåligt på fotot) till min LO. Allt
inspirerat av en dikt som en bekant skrev för många år sedan. Jag var
verkligen taggad och hade sett fram emot detta, men hur jag än försökte så fick
jag inte till det riktigt. 5 timmar är egentligen ganska lång tid men tiden bara
rann iväg. Helt plötsligt var klockan redan nio och jag var allt annat än klar.
Jag la på ett extra kol och till slut var jag helt färdig, både med LOn och
kroppsligt ;-) Halv 10 lyckades jag fota LOn och innan jag fick laddat in den i
datorn hade klockan hunnit bli kvart i 10 och det fanns definitivt ingen tid
för redigering eller annat finlir. Det var bara att slänga in den på FB och med
några minuter till godo lyckades jag även med detta, fast i fel album :0 Som tur
var så blev jag inte diskad men utmaningen hann avslutas innan jag fick in min
LO i rätt album. Och så här blev resultatet:
 |
| Denna vårdikt inspirerade och är skriven på LOn:
Vårhumla
En humla
på sin vingelfärd
hon flög för allt vad hon var värd Humligt brumligt tokigt Hit och dit så krokigt
Hon
landade och krasch och bom
på vårlöken som stod i blom Hon härlig nektar sög sen lyfte hon och flög
Nu hade
hon fått extra kraft
av blommans goda söta saft och fortsatte sin färd ut i en blommig värld
av Maj Zackrisson
|
Som jag
skrev i föregående inlägg så var det väldigt roligt att vara med, men oj vad
stressigt det blev på slutet. Dyker det upp fler sådana här utmaningar skall
jag nog vara med igen men då måste jag nog ha lite bättre koll på vilket foto
jag ska scrappa och ha allt material redo för just det fotot. Just att hitta och
prova fram allt material är nog det som tar längst tid när jag skapar.
Då vet
ni vad jag gjorde igår. Håll öron och ögon öppna på t ex FB om ni tycker det
verkar kul för man vet aldrig vad som händer. Inte trodde jag att jag skulle
bli inbjuden till något så’nt här. Men det blev jag och det är bara tack vare min
enda scrappande kontakt på FB. Så allt kan ske om man är öppen för det.
Tack
för att du tittade förbi och orkade ta dig hela vägen genom detta låååååånga
inlägg.
Ha en
fortsatt trevlig kväll!
Jeanette
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar