Då är det dags för sista
skissutmaningen hos Veckans Skiss innan sommaruppehållet. Tyvärr! måste jag säga. Nu måste jag ju scrappa
helt på egen hand och hur i hela friden skall det gå :0 Skämt åsido. Jag skall
nog överleva. Blir det fint väder så är det ju stranden som gäller. Om vädret
visar sig från sin sämre sida så har jag ett litet lager med skisser som bara
väntar på att scrappas. Med andra ord kommer allt gå så bra som det bara kan =) Och vecka 33 är ju allt tillbaka som vanligt igen :D
Nu tillbaka till ämnet för
dagen, dvs. veckans skiss #26 som ser ut så här:
Och så här blev min
tolkning:
Bakom den rosa CSen har jag satt en liten vit blomspets. För att piffa till den lite satte jag halvpärlor, från Panduro, i blommornas mitt. |
En väldigt ren och enkel
skiss, men som vanligt har jag naturligtvis krånglat till det för mig själv och
gjort mer än vad jag behöver ;) Fotot är från 1992 och visar dottern E som
nyfödd. På den gamla go’a tiden fanns ju inga digitalkameror, i alla fall inte
för oss vanliga dödliga, och då fick man nöja sig med de bilder som blev. Det här
fotot är därför inte särskilt bra men är ett av de få som inte blivit insatta i
något album. Eftersom jag inte har så många foton av barnen som små kvar så
vill jag helst scanna in dem i datorn först och sedan använda de fotona i
stället. Just det här fotot hade dessutom en himla massa färger så det blev
bara virrigt i ögonen. Därför bestämde jag mig för att göra om det till
sepiafärgat i stället. Kanske inte den mest geniala idé jag fått men gjort är
gjort och det spelar inte så himla stor roll för originalet finns ju
fortfarande kvar. Den som spar han har ;D
Imorgon, måndag, har jag sådan tur
att jag kan ta kompledigt hela dagen lång :D Kanske hinner jag skapa någon LO
till alla de roliga sommartävlingar som pågår för fullt. Såvida inte vädret är
alldeles för fint för då blir det picknic på stranden med sonen S och kanske
även sonen D orkar ta sig ur sängen tillräckligt länge för att hänga med. Att vara
17 år är tydligen ett fruktansvärt jobbigt tillstånd för han lämnar bara sängen
för att äta och då är det väldigt stönigt ;) Oavsett så är han en bra mycket
trevligare och mer lätthanterlig tonåring än vad dottern var i samma ålder så
jag tycker det mesta hos honom är ganska charmigt just nu. Utom hans
evinnerliga lathet då förstås =( Jag hoppas minstingen blir lika lätthanterlig
även om tendenserna just nu visar att det lutar åt ännu en stormig och jobbig
tonårstid de närmsta 5 åren. SUCK!! Detta var väl allt för idag skulle jag tro.
Tack och hej från lilla
mej!
Jeanette
Hej det var väldigt fint gjort
SvaraRaderaVilken fin tolkning av skissen! Vackert. Tack för ditt bidrag till VS /J*
SvaraRaderaVackert, som alltid från dig. Fint att du skrivit för hand. Tack för ditt bidrag till VS:-)
SvaraRadera