Då…

… är det måndag och dags att blogga mitt bidrag till Veckans skiss igen. Den här veckan är det återigen Ulrika Wandler som står för skissen och jag tycker att den ser ut som en ”typisk” Ulrika- skiss. Och nu menar jag självklart inte på ett negativt sätt för jag gillar hennes skisser skarpt. Som jag nämnde förra gången Ulrika stod för skissen så tillhör hon en av mina favoritscrappare. Ooops! Nu är det nog bäst att sluta höja Ulrika alltför mycket till skyarna för annars kan ju någon få för sig att jag fjäskat för mycket så jag inte har en chans på den fina RAKen. Och det vore ju alldeles förskräckligt illa
;-) :O =(

Så här ser Ulrikas himla, fina skiss för vecka 44 ut:

Jag har ju haft turen att faktiskt få stå i lite av rampljuset några gånger sedan sommaruppehållet. MEN! Nära skjuter ju ingen hare som bekant så här gäller det att hänga i och scrappa på om jag ska ha en chans på RAKen ;-) Konkurensen är stentuff från många duktiga scrappare. Så här har ni då min (väldigt slaviska) tolkning av skiss #44:

Bakgrunden är ett vitt CS. Mönsterpappren är från Crate Paper, "Random Collection - Denim" (det jeansmönstrade) och från Jillibean Soup, Blossom Soup (det rödprickiga). Det blå pappret har jag stansat längst ner med en kantstans från Martha Stewart. Kommer tyvärr inte ihåg vad den heter längre. Cirklarna är ritade med hjälp av en tallrik och en blå tuschpenna.

Jag har försökt hålla ner dekosarna rejält för när det gäller sonen D så handlar det mycket om enkelhet. Han är inte mycket för krusiduller och då skulle det kännas helt fel att lassa på ett ton blommor på en LO om honom. Förgerna liknar de Ulrika har på sin skiss men på LOn är de faktiskt valda utifrån sonens egna favoritfärger. Egentligen borde rött och svart bytt plats men då hade jag gått helt emot mig själv. Det fick bli en liten kompromiss med vilken färg som skulle vara mest framträdande =) Resultatet är en väldigt ren och enkel LO.

Några fler bilder:

Metallblommorna kommer från Maya Road och likaså den lilla minikapsylen. De svarta rhinestonesen har jag köpt för länge sedan i vårt lokala Mini- Ullared, som heter Göksäter.

Ännu en svart rhinestone samt några av de halvpärlor som jag satt på. Halvpärlorna kommer alla från Panduro och går i färgerna grått, rött, vitt och marinblått.

Det svarta alfabetet kommer från Doodlebug Design, "Loopy Lou". För att det skulle synas lite bättre har jag ritat runt konturerna med en vit glazepenna.

Känns väldigt skönt att jag faktiskt lyckades fixa ihop ett bidrag över huvud taget för min scraplust hade liksom fått sig en liten knäck efter förra veckans helt otroliga flyt. Källaren såg mer eller mindre ut som en krigsskådeplats efter vår lilla översvämning och jag drog mig lite för att gå ner dit. Men så i lördags tog jag och maken oss i kragen och började städa upp i röran. När vi väl lyckats dammsuga upp allt damm och skurat golven så kändes gillestugan riktigt hemtrevlig. Då kunde jag äntligen flytta tillbaka alla mina saker och få ordning på allt. Jätteskönt!

Men det som slutligen gav mig min scrapmojo tillbaka var att vi äntligen fick prata med dottern efter att superstormen Sandy härjat i östra USA. Jo då! ”Lilla” dottern befann sig i New Jersey under Sandys framfart. Den stad hon bor i är inte så farligt drabbad men är fortfarande utan ström. Idag startade hennes värdpappa en strömgenerator en liten stund. Då fick dottern möjlighet att prata med oss via Skype, vilket vi är väldigt glada för. Det var så skönt att se och höra att allt är väldigt bra med henne. Allt som drabbat henne och familjen är att de är fruktansvärt uttråkade av att inte kunna gå till skolan/jobbet och bara häckar hemma hela tiden. Stackare ;-) Dotterns räddning har varit Starbucks där det, förutom massor av kaffe och många au pair- vänner, finns gratis WiFi så hon kunnat sms:a med alla som har iPhone eftersom det är gratis mellan dessa. Det är ju visserligen inte så många bland hennes vänner som har just iPhone men lite av tristessen har ju lättat något. Vid sådana här händelser slår hemlängtan gärna till lite extra och det märktes att hon längtade hem lite mer än sist vi pratades vid, men hon har en rolig resa att se fram emot i slutet av veckan då hon tar en tripp till Chicago. Där ska dottern träffa en tjej som valt att stanna ännu ett år som au pair men som bytt från Montclair till Chicago. Dotterns leende när vi pratade om resan lyste upp hela skärmen på iPaden. Så skönt att hon har den resan att se fram emot för att dämpa lite av hemlängtan. Men nu är det inte många månader kvar innan januari då dottern äntligen kommer hem igen =) Vi är några stycken här hemma som längtar jättemycket till januari då allt blir som vanligt igen och vi kan prata med varandra IRL. Skype är superbra och vi är så glada att det funkat så bra som det gjort, men inget kan ersätta att prata med varandra öga mot öga på riktigt. Därför ser familjen mer fram emot januari än julen i år. Vi är ju rätt knäppa annars också men nu är vi nog knäppare än vanligt ;-)

Och med det sagt så lämnar jag er för det här inlägget. Ha en fortsatt trevlig måndag =)

Jeanette