Jippie!

Idag är jag superglad. Surfade in på Veckans skiss för att kolla den nya skissen och upptäcker då att jag är veckans val för v. 45. Wow vilken supertisdag detta förvandlades till. Kan verkligen behövas när man kommer hem lite trött och grinig från jobbet =) Tack till alla ni fina i DT- gänget, tillika jury, som valde min LO den här gången. Äntligen bar mitt enträgna scrappande frukt. Nu blir jag ännu mer taggad att fortsätta så jag kanske har sådan tur att jag blir månadens val nästa gång jag blir utvald. Tack, tack!
Och nu över till något annat. Jag har gjort det igen! Alltså ritat min egen skiss. Visserligen har jag suddat en himla massa för jag fick inte till det riktigt som jag ville med en gång. Men skam den som ger sig. Efter en stund med linjalen och massor av tålamod fick jag äntligen till en skiss som jag sedan skapade min LO efter. Så här ser skissen ut:

Och så här blev min LO:

Svart CS som bakgrund. Sedan hittade jag lite olika restbitar från bl a Studio Calico. De andra minns jag inte vem som tillverkat.

En doilie, en grå miniros och en enkel liten turkos blomma med en svart rhinestone och lite stickles på.

Ännu en enkel blomma, denna gång cerise, med likadan rhinestone och stickles samt en svart miniros. Även rosen har fått lite stickles på sig. Spetsen kommer från Göksäter, den lokala syberhörs- och allt i allo- butiken. Alfabetet har jag (läs maken) köpt i USA.

Tagen kommer från makens nya kläder från Dressman. I tagen satte jag ett ceriserosa organzaband och lite pärlor och annat som jag hittade i "skräplådan" där jag lägger sådant som jag tror jag kan få användning för.

Enkel journaling som jag skrivit ut på datorn och sedan klippt isär till textremsor som jag satt fast på LOn. En cericerosa miniros blev pricken över i:t =)

Återigen har jag varit en tjuvaktig skata och snott bilden från FB. Den här gången var det dotterns bilder som liksom bara hamnade i mitt eget fotogalleri :-\ Men jag kunde ju inte låta bli när jag hittade denna helt underbart fina bild på lilla dottern. Jag tror att den finns någonstans i min externa hårddisk men det tar ju alldeles för lång tid att leta efter den där. Då är det bra mycket lättare att sno den någonstans ifrån ;-) Som jag skriver i journalingen så är jag ibland väldigt förundrad över hur jag och maken lyckats få en så himla fin dotter. Helt otroligt faktiskt =) Fast i rättvisans namn så måste jag ju faktiskt säga att alla våra barn är väldigt fina. Jag är lika förundrad över sönerna vissa gånger. Speciellt som de är så himla olika alla tre. Både till utseendet och till sättet. Jag är så himla stolt och glad över mina barn att jag ibland nästan spricker av lycka över att de faktiskt finns <3 <3 <3 Fast tyvärr är jag väl lite dålig på att säga det till dem, vilket jag borde bli bättre på. Jag tar nog alldeles för mycket givet att de ändå ska förstå att jag älskar dem men hur ska de förstå det om jag inte säger det till dem :S Dags för skärpning!

Tack för titten!

Jeanette