Då är jag här igen

Fast den här gången är det dags att blogga mitt bidrag till Veckans skiss #13. Det var med den här LOn lusten att scrappa om Edgar och Bettan föddes. Alltså jag började med den här LOn. När jag var klar insåg jag att jag även ville göra en LO om paret som inspirerade mig och då gjorde jag LOn som jag bloggade tidigare idag. Nåväl! Så här var det: Jag var ute och gick förbi skatboet och insåg att det är en ganska ansenlig rishög de lyckats skrapa ihop under årens lopp. Det övergår mitt förstånd hur de kan bo och föda upp kull efter kull därinne i något som ser ut att vara helt otätt för både vatten och vind. Helt sanslöst! :O Så jag skickade helt sonika ut maken för att ta kort på ”eländet” och så här blev resultatet:

Bakgrunden är ett svart CS. På den har jag först kladdat på lite vit gesso över en mask (hönsnätet) från Panduro och sedan stänkte jag lite med 2 hemmagjorda, gröna mister varav bara den ena syns bra men den andra kan anas som konstiga fläckar. När jag stänkt klart och färgerna torkat satte jag fast lite svart, spetsmönstrad washitejp från Panduro.

Här syns färgkladdet lite bättre kanske. Bakom fotot har jag först ett notmönstrat vellum från Panduro. Sedan en prickig, eg äppelgrön remsa mönsterpapper från Bo Bunny och en remsa svartvitt, tweedmönstrat från Crate Paper. Som fotomatta har jag ett turkosmönstrat papper från Little Yellow Bicycle. Pilarna har jag klippt ut från ett beigeprickigt papper från Lilibee Design. Den som undrat om jag tycker om prickiga papper kan sluta undra nu ;-)

Här kan man se washitejpen under fotot. Även pilarna syns bättre här. Alfabetet är stansat ur röd CS med en alfabetsdie, "Alphabetical", från Tim Holz.

En egentillverkad journalingruta fick också plats, fast riktigt så här ser den inte ut i verkligheten. Den är enfärgat grön av CS och ett randigt mönsterpapper från Sassafras Lass.

Och så här ser Jonnas skiss ut:

Som jag nämnde i förra inlägget så har Edgar och Bettan haft det lite kämpigt med sitt bo. Första åren byggde de i en talldunge som stod vid vårt garage. När tallarna var unga var det ganska tätt mellan grenarna och det var lätt att trassla ihop ett skatbo. Med tiden växte sig tallarna, och skatboet, större och större och till slut skymde de sikten när vi skulle backa ut bilen från tomten. Det fanns inget annat att göra än att ta bort tallarna och därmed även skatboet. Eftersom Edgar och Bettan redan innan påbörjat bo #2 så kändes det inte som någon katastrof att riva deras bo. Men det var det nog för det tog många år innan de äntligen hittade rätt plats och fick ungar igen :-( Vi kände oss jätteskyldiga. Nuvarande boet är byggt i ett vilt äppleträd som från början omgavs av ett helt enormt slånbärssnår. Numer har vi tagit bort slånbären för att lättare kunna gräva om vårt dagvattenavlopp som går precis under skatboet. De vet verkligen hur de ska bygga på, för oss, dumma platser ;-) Maken var superförsiktig för att skatboet inte skulle rasa i backen och som tur var så gick det vägen. Just nu är de i färd med sin åttonde utbyggnad sedan byggstarten. Fast samtidigt håller de på att bygga en sommarstuga i ett träd några meter bort så det kanske inte hade varit någon katastrof om huvudbyggnaden gått åt skogen. Men vem vill riskera att bli hemsökt av två ilskna skator resten av livet ;-)

Tack för idag! Vi hörs :D

Jeanette